När jag var yngre tänkte jag bli missionär. Det var nog egentligen ett sätt att hantera kallelsen till präst, eftersom jag inte kunde tänka mig att fortsätta att plugga. Men det var inte det jag tänkte berätta om nu.
Jag har alltid varit fascinerad av språk. Inte bara av talade språk utan lika mycket av andra sorters kommunikation. Jag har inte lärt mig ”alla språk”, som jag drömde om när jag växte upp, men jag kan säga ”Hej” och ”tack” på flera olika språk, och det kommer man faktiskt ganska långt med. När jag var i Frankrike på 80-talet hade jag lärt mig säga ”Jag pratar inte franska”, på franska. Och när jag började ett samtal på det viset gick det sedan jättebra att fortsätta på engelska.
Om bara viljan finns kan man förstå varandra, även om man inte kommer från samma land eller talar samma språk.
Förr i tiden måste man resa långt bort för att möta andra kulturer. Nu hittar vi dem utanför vår dörr, här hemma i Sverige. Att möta människor från olika platser i världen är också att resa, även om man inte kommer så långt, i kilometer räknat.
På samma sätt kan man kommunicera med Gud utan att man först måste åka någonstans, eller gå till någon särskild byggnad. Gud talar ditt språk, vilket det än är, och finns precis där du är. Hela tiden.