Enligt den kristna tron är det Gud som har tänkt ut hela vår värld och sett till att vi finns.
Då, i början, var allting bra, och precis så som det skulle vara. ”Och Gud såg att det var gott”, står det gång på gång i början av Bibeln (1 Mos 1:1 – 2:3), i det som brukar kallas för skapelseberättelsen och som man kan tolka bokstavligt eller bildligt eller kanske lite av varje.
Men vi människor, alltså människosläktet, valde att gå vår egen väg, att inte lyssna på Gud och att inte älska Gud (som jag har skrivit om de senaste dagarna).
Vi vill gärna skylla på Gud när vi tycker att världen inte fungerar. Men ansvaret är vårt eget.
Det vi ser omkring oss är resultatet av vår egen okunskap och vår ovilja att följa skapelsens regler, naturlagarna. Ju mer kunskap vi skaffar oss, desto mer inser vi hur lite vi egentligen vet och förstår om vår värld och om konsekvenserna av vårt handlande.
När ska vi inse att vi inte klarar oss utan hjälp från Gud, som vi kommer ifrån och som vet hur allting hänger ihop och fungerar?
[fb_button]