När Gud leder oss behöver vi inte ha bråttom. Det finns en ”rätt tid” för allting, och om vi låter Gud leda våra steg faller saker och ting på plats, i rätt tid. Gud har inte bråttom.
Men att Gud inte har bråttom betyder inte nödvändigtvis att vi inte har bråttom, eller att det inte känns som om vi har bråttom. Ingen vet det bättre än jag, skulle jag tro.
Kanske handlar den där bråttomkänslan om att jag inte riktigt litar på Gud, på att han har full koll och att han leder mig. Förnuftsmässigt gör jag det, men kanske inte alltid känslomässigt.
Som väl är kräver inte Gud att jag (du) hela tiden ska komma ihåg att jag (du) kan lita på honom. Gud är pålitlig, även när inte jag (du) är det.