Eva, präst i Dalsland

När man läser Bibeln behöver man titta på helheten för att förstå delarna. Det blir inte så bra om man plockar ut ett enskilt bibelställe, och försöker förstå hela Bibeln genom bara det stället. Ändå är det ofta så vi vill göra. Det står ju så mycket i Bibeln, vem orkar läsa allt det! Men vi kan inte förstå Bibeln om vi inte läser den.

Ett hus blir ett ”hus” på grund av helheten. Huset består av små, små detaljer, men detaljerna är inte huset. Alla detaljerna tillsammans blir huset.

En stickad tröja blir en ”tröja” på grund av helheten. Tröjan består av små, små maskor, men maskorna är inte tröjan. Alla maskorna tillsammans blir tröjan.

En nation blir en ”nation” på grund av helheten. Nationen består av många olika människor, både små och stora, men en enskild människa är inte nationen. Alla människorna tillsammans blir nationen.

På motsvarande sätt blir Bibeln ”Bibeln” på grund av helheten. Bibeln blir också en berättelse om Gud, om människan, och om livet, på grund av helheten. Varje försök att beskriva Bibeln, eller Gud, eller människan, utifrån något enskilt bibelställe ger en felaktig bild.

Vill man förstå Bibeln behöver man därför skaffa sig kunskap genom att läsa just Bibeln.

När Abrahams brorson Lot hade flytt från Sodom, med sina två döttrar, och gömt sig med dem uppe i ett bergsområde, pratade döttrarna med varandra och konstaterade att de antagligen aldrig skulle få några barn. De var ju ensamma i området, och det fanns inga män som de skulle kunna gifta sig med. Då kom de på hur de skulle lösa det problemet.

De skulle ge sin far, Lot, vin att dricka. Och när han var så full att han slocknade, skulle de ha sex med honom, och på det viset skaffa sig, och honom, arvingar.

Blotta tanken känns väldigt främmande för oss. Incest är inte trevligt. Men ännu värre tycker jag nästan att deras tillvägagångssätt är. Att supa sin pappa under bordet, och sedan våldta honom när han sover. Hur man nu lyckas med det.

Det står att han varken märkte när de lade sig ner hos honom eller när de reste sig upp och gick därifrån.

För mig låter det som ett sätt att slå fast att en man alltid ”kan”. Full eller nykter, vaken eller sovande.

Här kan du läsa berättelsen om Lot och hans döttrar: 1 Mos 19:30-38

Varför tror du att den här berättelsen finns med i Bibeln?

Han går här
vid min sida,
alltid,
”var jag går i skogar, berg och dalar”.

Ändå är det ibland
som om jag inte ser honom,
inte hör honom,
eller tror att han inte hör mig.

Jag säger
till mig själv
eller någon annan
att jag skulle vilja
kunna
prata med honom.

Han måste känna sig rätt utfryst.

(Eva, 18 år)

För några söndagar sedan handlade evangelietexten om de två systrarna Marta och Maria. Maria satte sig till rätta för att lyssna på Jesus medan Marta fixade allt det praktiska.

Marta blev sur på sin syster, för att hon inte hjälpte till med det som behövde göras. Hon gick till Jesus och ville att han skulle prata med Maria om det. Men Jesus sa att Maria hade valt ”det som är bäst” och att ingen skulle ta det ifrån henne.

Här kan man fundera på många olika saker. Till exempel att det var Marta, inte hennes syster, som hade bjudit in Jesus till sitt hem, och att det därför rent logiskt var hon själv som hade ansvaret för det praktiska. Eller att Maria prioriterade Jesus i stället sin syster. Och vad menade Jesus med ”det som är bäst”?

Man kan också fundera på vad det var Marta gjorde, rent konkret.

Hon gick till Jesus och pratade med honom om sin syster. ”Hon där borta gör inte det hon borde göra!”. Det kallas skvaller, i min värld.

Hon gick till Jesus och ville att han skulle bestämma över hennes syster. ”Säg till henne att hon borde göra si eller så!” Manipulation, kallar jag det.

Hon gick till Jesus och frågade honom om han inte ”brydde sig om” att hennes syster inte hjälpte henne. Hon ville göra Jesus ansvarig för det problem hon hade med sin syster.

Hon gick till Jesus och pratade om sin syster – i stället för att gå till sin syster och prata med henne själv. Och här tror jag att vi har själva kärnan i texten.

Pratar jag (du) med Gud i stället för att reda ut mina (dina) problem med andra männniskor? Eller vänder vi oss till Gud för att få hjälp och stöd att ta itu med våra egna problem och samarbetssvårigheter?

Jag läser just nu en hel del i Gamla Testamentet i Bibeln. Det är tröttsam läsning. Gudsfolket får uppleva de mest fantastiska saker. Tecken och under, direktkontakt med Gud, som hjälper dem mot deras fiender. Men tror du att de uppskattar det? Nej, de glömmer väldigt fort vad de har fått vara med om, och vänder sig till ”avgudar” och tillber ”avgudabilder” i stället för Herren Gud. Den enda Gud som finns.

Jag suckar rätt ofta över detta. Hur kunde de vara så… korkade?

Men kanske vi inte ska läsa allting så bokstavligt?

Vi har fått Bibeln som vägledning, för att vi ska kunna förstå vem och hurdan Gud är. Men det som står i Bibeln beskriver hur helt vanliga människor lever och beter sig. Skulle jag ha varit annorlunda, tänkt och gjort och reagerat annorlunda? Skulle du?

Nej, jag tror att vi, både du och jag, skulle vara precis lika… korkade som Bibelns gudsfolk. Även om vi skulle få uppleva samma saker som de upplevde.

Varför? För att vi är människor. Vanliga människor, med vanliga människors förmåga att göra rätt och att göra fel. Tyvärr oftast fel.

Men Gud gjorde oss med den förmågan. Gud ville inte ha perfekta ofelbara människor som aldrig behövde se tillbaka och ångra sig. Gud ville inte heller ha människor som gjorde rätt av det enda skälet att de inte visste någonting annat, och därför inte hade något alternativ.

Gud ville ha människor som kunde tänka och fundera, som kunde göra mer eller mindre genomtänkta val i svåra situationer. Människor som visste vad de ville, och som gjorde sina val utifrån den kunskap de hade.

Du och jag vet inte särskilt mycket, även efter en hel livstids ’trial and error’. Visst lär vi oss mycket medan vi lever, men det är först när vi, allihop, samlar ihop all vår kunskap och alla våra erfarenheter som vi verkligen kan veta vad som är vad.

Den enskilda människan – du och jag – är oändligt värdefull för Gud. Ingen av oss är onödig eller överflödig. Men vi behöver varandra. Mänskligheten blir inte hel om någon enda av oss saknas.

Vi lär oss av våra egna misstag, förstås. Men vi kan också lära oss av varandras misstag. Och av de misstag som beskrivs i Bibelns berättelser.

Så, tillbaka till Gamla Testamentet, och till avgudar och avgudabilder. Vad kan vi lära av det?

Ja, vilka är dina avgudar? Vad uppfyller dig mer än det borde göra? Vad tar mer av din tid än det borde göra? Vad värderar du högre än du borde göra?

Det är de sakerna som är dina, och mina avgudar.