Den där bekännelsebönen jag skrev om igår är egentligen en rätt bra sammanfattning av vad ”synd” är:
Att inte älska Gud och att inte älska sin nästa.
När vi inte älskar Gud, som har gett oss livet, då har vi svårt att riktigt uppskatta den här fantastiska världen som vi har fått av Gud.
När vi inte älskar varandra kan vi inte ta hand om världen på ett bra sätt, för det måste vi göra tillsammans.
Men hur ska jag kunna älska Gud och andra människor om jag inte först kan älska mig själv?
Det är svårt att älska sig själv om man inte vet att man är älskad av någon annan, någon som har mer kärlek att ge än man själv har.
Vem älskar dig?