Etikett: döper

Igår skrev jag att man kan tänka att dopet är någonting man ”gör”.

Man kan också tänka att dopet är någonting man ”får”. Genom att bli döpt får man ta emot någonting av Gud. Men vad?

En tanke är att man får ett nytt liv, att man lämnar sitt gamla liv bakom sig och går in i ett liv tillsammans med Gud.

Det funkar bra att tänka så, tycker jag, när den som blir döpt är vuxen, eller i alla fall så pass gammal att själv kunna bestämma sig för att bli döpt. Men om det är en liten baby? En baby har väl inte något gammalt liv att lämna bakom sig?

Då tänker jag att även om man inte lämnar någonting bakom sig, rent konkret, så kan man ändå gå in i någonting nytt. Även en baby kan göra det.

Men om en baby inte är medveten om vad som händer i dopet kanske hen inte lever i det där nya livet när hen växer upp. Hur blir det då? Behöver man bli döpt igen, om man vänder sig bort från Gud, och sedan kommer tillbaka igen?

Men det är ju inte bara den som är döpt som barn som kan gå vilse och sedan hitta hem igen. Det kan alla göra, jag och du också. Behöver inte vi bli döpta igen, varje gång vi har tappat bort vår tro på Gud?

Hur tänker du?

Tack för kommentarerna till det jag skrev igår om dopet! Det är alltid intressant att höra hur andra tänker.

Vad är det som händer när man blir döpt?

Ibland säger man att det är den som döps som ”gör” någonting i dopet. Eller, när den som blir döpt är ett litet barn, att den eller de som låter döpa sitt barn ”gör” någonting.

Det finns olika sätt att tänka kring vad man ”gör” i dopet. En tanke är att det är ett sätt att visa sin tro på Jesus, att visa att man vill vara med Gud. Eller att visa att man vill att det barn man bär fram ska vara med Gud.

En annan tanke är att man genom att bli döpt går in under Guds beskydd på ett särskilt sätt. Det kan också finnas en tanke att den som dör utan att vara döpt inte kommer till Gud efter sin död.

Om du har följt min blogg vet du nog att jag tror att Gud tar emot oss på grund av sin kärlek till oss, inte på grund av att vi genom att göra olika saker försöker få Gud att älska oss och ta emot oss. Så jag tror inte att vi förändrar Guds tanke om oss, genom att bli döpta.

Om dopet är ett sätt för oss att visa att vi vill vara med Gud, då är det inte den enda betydelsen av dopet.

Fortsättning följer.

Är du döpt? I så fall – vad betyder ditt dop för dig?

Jag, eller rättare sagt hela min klass i skolan, har fått i uppgift att beskriva (arbeta fram) min/vår personliga dop-teologi.

Varför finns dopet? Varför döper vi och blir döpta? Eftersom vi ska bli präster, och kommer att döpa människor, kanske mest barn, behöver vi veta vad vi tänker om dopet.

Om man vill förenkla kan man ju alltid säga att det finns en mycket bra orsak till att vi döper, och det är att kristendomens grundare har sagt att vi ska göra det.

”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt 28:19-20)

Men vad betyder dopet, egentligen? Händer det någonting när man blir döpt? Är det bara en symbolisk handling? Spelar det någon roll om man är döpt eller inte döpt?

Hur tänker du?

Temat för den här söndagen är Jesu dop. Storyn är att Jesus gick till Jordanfloden, där hans kusin Johannes ”förkunnade syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop” (Mark 1:4). Jesus blev då döpt av Johannes (Mark 1:9-11).

Men varför ville Jesus bli döpt? Han behövde väl inte omvända sig eller få förlåtelse för någon synd?

Det stämmer att kristendomens budskap är att Jesus inte behövde få syndernas förlåtelse. Han behövde inte heller omvända sig. Han var helt enkelt utan synd (Hebr 4:15, Joh 8:46).

Varför ville då Jesus bli döpt?

Så här tänker jag:

Eftersom Jesus inte behövde någon omvändelse, och inte behövde förlåtelse, hade hans dop (minst) två andra betydelser. Den ena var att dopet blev början på den reltivt korta tid då han vandrade omkring och pratade med människor om Gud och om sig själv, innan han blev dödad och blev levande igen. Dopet var då ett sätt att visa vem han var – Guds son. En markering, för vår skull.

Den andra betydelsen jag tänker på är att Jesus ville bli döpt för att visa att han var människa, precis som vi vanliga människor. Vi människor behöver dopet, och fastän Jesus inte behövde det lät han döpa sig. Dopet var då ett sätt att visa vem han var – människa. En markering, för vår skull.

Genom en och samma handling visade alltså Jesus att han var Guds son, helt och hållet annorlunda än vi människor, och att han var människa, precis som vi.

(Att Jesus var ”Guds son” får jag nog återkomma till.)