Etikett: döpa

Igår höll jag mitt första dop.

I doptalet berättade jag om tre saker som händer när vi blir döpta.

Vi ger någonting.

Vi får någonting.

Vi blir någonting.

Fortsättning följer.

Nu har jag i några dagar funderat på dopet. Varför man ska bli döpt, vad dopet betyder och om det räcker att bli döpt en enda gång. Som jag berättade första dagen jag skrev om dopet har jag (och hela min klass) fått i uppgift att formulera en egen dop-teologi, alltså fundera ut vad vi tror om dopet. Medan jag har pratat med dig har jag kommit fram till hur jag själv tänker.

Jag tror att den som blir döpt ger någonting till Gud, ger sitt liv till Gud eller visar att hen vill vara med Gud.

Jag tror att den som blir döpt får någonting av Gud, får ett nytt liv eller får ett konkret tecken på att Gud älskar en och tar emot en.

Jag tror att den som blir döpt blir någonting, blir delaktig i kyrkan, alltså i den kristna kyrkan över hela jorden och i alla tider.

Jag tror att det räcker att bli döpt en enda gång, även om det efter dopet händer saker som gör att man behöver vända tillbaka till Gud. Dopet blir inte förstört, eller ogiltigt, vad som än händer oss i livet.

Jag tror inte att dopet är någonting magiskt, men jag tror inte heller att dopet bara är en symbol. Jag tror att vi aldrig riktigt kan förstå dopet, att det rymmer så mycket mer än vi kan tänka oss.

Allt det här är viktigt för mig. Men egentligen räcker det att veta att Jesus, som jag litar på, vill att vi ska döpa och bli döpta.

När man blir döpt blir man på ett särskilt sätt delaktig i kyrkan. Om man döps i Svenska kyrkan blir man förstås medlem i Svenska kyrkan. Men man blir också ”medlem” i hela den kristna kyrkan, över hela jorden och i alla tider.

Man måste inte vara döpt för att höra till den kristna kyrkan. Det räcker att man tror på Jesus Kristus. Men precis som dopet är ett tecken på att man ger någonting till Gud och får någonting av Gud, ett tecken som kan vara till hjälp när man tycker att Gud är långt borta, är det också ett tecken på att man hör till kyrkan.

Jag skulle kunna säga mycket mer om vad dopet gör med oss, men det får räcka så här.

Berätta gärna vad du själv tänker!

Igår undrade jag vad som händer om man inte blir döpt. Alls.

På ett ställe i Bibeln står det att ”den som tror och blir döpt skall räddas” (Mark 16:16). Det kan låta som om den som inte blir döpt inte heller skall räddas. Men fortsättningen på meningen är inte ”men den som inte blir döpt skall…” utan ”men den som inte tror skall …”.

Det är alltså inte nödvändigtvis så att den som inte blir döpt på något vis skulle hamna utanför Guds omsorg.

Vem är det då som blir räddad?

Man kan diskutera vad ”bli räddad” betyder, men det går jag inte in på just nu.

På flera ställen i Bibeln står det att ”den som håller ut till slutet skall blir räddad” (Matt 10:22; Matt 24:13; Mark 13:13). Jesus säger också att ”den som går in genom mig (som är grinden) skall bli räddad” (Joh 10:9). Det står också ”Var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad” (Apg 2:21, Rom 10:13), ”Tro på Herren Jesus, så skall du bli räddad” (Apg 16:31) och ”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.” (Rom 10:9)

Det finns tydligen flera olika sätt att bli räddad på, och dopet är ett av dem.

Om man inte ”går förlorad” för att man inte blir döpt, då är vi tillbaka till frågan – Varför ska man över huvud taget bli döpt?

Fortsättning följer.

Igår skrev jag om dopet som en gåva från Gud, att man genom att bli döpt får ett nytt liv och lämnar sitt gamla liv bakom sig. Och så frågade jag dig om man behöver bli döpt en gång till om man inte tar vara på det där nya livet, utan går vilse och sedan hittar tillbaka till Gud igen (eller blir hittad av Gud igen).

Jag, och många med mig, tror att man bara behöver bli döpt en enda gång. Nu ska jag förklara vad jag menar med det.

Om dopet är en gåva från Gud, om den som blir döpt får ett nytt liv av Gud, då är det Gud som har ansvaret för det nya livet.

Jag (du) har givetvis ansvar för hur jag (du) tar vara på mitt (ditt) nya liv, men eftersom vi redan från början kan lista ut att vi inte kommer att lyckas leva som vi borde leva, hur mycket vi än försöker (eftersom vi bara är vanliga människor), och eftersom vi vet att Gud är Gud, och därför har full koll, så kan vi lita på att om (eller snarare när) vi gör bort oss (igen) så vill Gud att vi ska komma tillbaka till det där nya livet igen. Varje gång. Och när vi gör det, då kan vi lita på att Gud tar emot oss. Varje gång.

Så även om dopet bara händer en gång, så fortsätter det att gälla, vad som än händer oss i livet. Eftersom det är Gud som har ansvar för det nya liv vi har fått i dopet.

Därför, om mitt resonemang stämmer, går det lika bra att bli döpt som baby som att bli döpt senare i livet.

Men om man inte blir döpt alls, vad händer då?

Fortsättning följer.