Straff? Eller konsekvenser?

Varje söndag/helgdag under kyrkoåret har sina egna bibeltexter. En av söndagarna under den långa period som kallas Trefaldighetstiden läser vi i kyrkan den här texten, som handlar om att bli godkänd eller förkastad:

”På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’ ” (Matt 7:22-23)

Det är Jesus som talar. Vid en hastig läsning, eller om vi läser texten utan sitt sammanhang, kan vi få intrycket att Jesus dömer och straffar människor som inte förstår att de gör fel, som rentav tror att de gör någonting bra.

Men vi läser också den här texten:

”Var och en måste tänka på hur han bygger. Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus. På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, och det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt. Den vars byggnad består skall få lön. Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld.” (1 Kor 3:10-15)

Elden ska pröva vad vars och ens arbete är värt, står det. Är det ett straff att trä, gräs och halm brinner upp när det kommer i kontakt med eld?

Nej, det är inte ett straff. Att de brinner upp är en konsekvens av att materialen trä, gräs och halm kan brinna.

För att bygga någonting som inte brinner upp vid kontakt med eld behöver vi alltså välja ett material som inte brinner.

Jag skriver mer om det här i morgon. Till dess kan du gärna fundera på de här orden ur texten:

”Själv skall han dock räddas …”

.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg? Här är en länk till ett av dem:
En som alltid är nära

En som alltid lyssnar

Ibland har vi behov av att prata med någon som lyssnar. Men kanske finns det ingen där, när vi behöver prata.

Då känns det bra, tycker jag, att Gud finns. För Gud lyssnar alltid.

För oss kan det vara svårt att förstå hur Gud kan lyssna till oss allihop, samtidigt. Men det kan Gud.

När du behöver någon att anförtro dig åt, någon att ventilera saker med, någon att berätta dina hemligheter för, helt enkelt någon att prata med, då kan du med förtroende prata med Gud.

När vi pratar med Gud får vi alltid någon sorts svar. Inte så att vi hör en röst som talar, i alla fall är det väldigt ovanligt. Men svar kan komma på många andra sätt.

Som en hälsning genom en annan människa. Som en händelse som har direkt samband med det vi har pratat med Gud om. Som ett lugn i själen, en frid i hjärtat. Som en trygg insikt. Som en tydlig inre maning. Eller som någonting helt annat. Men svar får vi alltid.

När pratade du med Gud senast?

.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg? Här är en länk till ett av dem:
Är du tacksam för ditt säkerhetsbälte?

En som alltid är nära

Gud är alltid på samma plats som jag. Eftersom jag inte kan se Gud kan jag uppleva att han är långt borta. Ändå är han här, just här där jag är. Och det gäller inte bara mig, utan även dig. Gud är alltid precis där du själv är.

Bibelns kung David skriver om det här, i Psalm 139 i Psaltaren:

”Herre, du rannsakar mig och känner mig.
Om jag står eller sitter vet du det,
fast du är långt borta vet du vad jag tänker.
Om jag går eller ligger ser du det,
du är förtrogen med allt jag gör.
Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt jag vill säga.
Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand.
Den kunskapen är för djup för mig,
den övergår mitt förstånd.
Var skulle jag komma undan din närhet?
Vart skulle jag fly för din blick?
Stiger jag upp till himlen, finns du där,
lägger jag mig i dödsriket, är du också där.
Tog jag morgonrodnadens vingar,
gick jag till vila ytterst i havet,
skulle du nå mig även där
och gripa mig med din hand.
Om jag säger: Mörker må täcka mig,
ljuset omkring mig bli natt,
så är inte mörkret mörkt för dig,
natten är ljus som dagen,
själva mörkret är ljus.”

David hade stor personlig erfarenhet av att umgås med Gud. Han var utvald att bli kung, men det dröjde lång tid innan han verkligen blev det. Och under den tiden fick han uppleva många svårigheter och motgångar. Ändå visste han hela tiden att Gud var med honom. Det står att han ”hämtade styrka hos Herren, sin Gud”.

Hur vet man, personligen, att Gud alltid är nära?

Mitt eget svar är att den samlade information och erfarenhet jag har tillgång till, från Bibeln, från andra kristna, och från mig själv, säger mig att det är så. Jag upplever inte alltid att Gud är nära. Men ibland gör jag det. Och när jag ser tillbaka på mitt liv tycker jag mig märka att Gud har varit med mig på vägen.

Vad har du för erfarenhet av att Gud alltid är nära?

.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg? Här är en länk till ett av dem:
Men Jesus talar ju inte sanning!!!

Gud kan inte räkna

En förälder älskar, i alla fall teoretiskt, alla sina barn lika mycket. I praktiken kan det nog vara så att något av barnen har en särskild plats i föräldrahjärtat, och om något av barnen krossar sin förälders hjärta tillräckligt många gånger kan föräldrakärleken faktiskt ta slut, eller i alla fall nästan ta slut.

Man brukar säga att Gud älskar alla människor lika mycket. Är det verkligen möjligt?

Vi kan inte låta bli att jämföra Gud med oss, och förutsätta att Gud på något sätt fungerar som vi fungerar. Och då kan tanken att Gud älskar alla lika mycket kännas obegriplig.

När jag var yngre, och tänkte på Guds kärlek, och hörde att Gud älskar alla precis lika mycket, då drog jag slutledningen att Guds kärlek inte kan vara särskilt mycket värd. Om han älskar alla lika mycket kan det inte bli mycket kärlek till var och en, tänkte jag.

Men då hade jag inte klart för mig att Gud inte är som vi, och särskilt inte som en mänsklig förälder. Gud är inte begränsad i tid och rum, och kan därför vara 100 % närvarande i en en människas liv och samtidigt vara 100 % närvarande i någon annan människas liv. Ja, faktiskt kan Gud vara 100 % närvarande i alla människors liv, samtidigt.

Guds matematik är verkligen annorlunda.

.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg? Här är en länk till ett av dem:
Vem sitter vid ratten i din bil?