Vad är egentligen meningen med livet?
Mitt kortaste svar är: Att leva!
(fortsättning följer)
Vad är egentligen meningen med livet?
Mitt kortaste svar är: Att leva!
(fortsättning följer)
Jag gick ett varv i elljusspåret idag. Det var härligt, fåglarna ”kvittrade som galningar” i träden och regnet stannade kvar uppe i molnen.
Jag bor nära en stor väg. När jag ska sova blir jag mycket störd av ljudet från trafiken på vägen och sover därför oftast med öronproppar. Ute i skogen hörs det ljudet ännu starkare, men där väljer jag att lyssna på fåglarna i stället, och blir inte lika störd. (Att jag brukar bli väckt och störd av fåglarna när de envisas med att börja kvittra och sjunga alldeles för tidigt på morgnarna när jag är ute på landet är en annan historia.)
Vad väljer du att höra – det som stör dig eller det som gör dig glad?
När man säger att Gud har skapat ”allting”, menar man då att Gud har skapat även ondskan?
Jag vet inte hur du tänker om det här. Själv tänker jag att Gud skapade oss människor med en fri vilja och med en kapacitet för både gott och ont. Alltså, vi KAN göra gott och vi KAN göra ont, om vi vill. Jag tror inte att ”ondska” är någonting skapat, utan ett resultat av hur vi människor (och enligt Bibeln en del andra levande varelser) väljer att leva och handla.
Det här skulle egentligen behöva en lång utläggning, men den får jag spara til en annan dag.
Tvärtom! Det är frihet, trygghet, framtidshopp, glädje, frid …
Att tro på Gud är att lita på en som har full koll, så att man själv inte måste ha full koll på allting. Att kunna andas ut, slappna av.
Det betyder inte att livet bara är enkelt eller behagligt. Men den som tror på Gud är aldrig riktig ensam, även om det inte alltid känns så.
Så här skrev jag för många år sedan: ”Övergiven”
Känner du igen dig?
Det kom några tjejer till Jesus.
De släpade med sig en annan tjej
och drog henne ända fram till honom.
”Hon har gjort något förfärligt!” sa de.
”Du vet vad som är rätt och fel, Jesus.
Nu ska du bestämma vad hon ska få för straff.
Hon har …”
”STOPP!” sa Jesus.
”Jag vet redan vad hon har gjort.
Det är inte jag som ska döma henne – ni ska göra det.
Men bara om ni aldrig har gjort någonting liknande själva.”
Tjejerna blev alldeles tysta, en lång stund.
Sen gick de därifrån, en efter en.
Jesus böjde sig ner och rörde vid henne som låg på marken.
”Var inte rädd!” sa han.
”Du gjorde fel,
men jag tror att du inte kommer att göra om det.
Var bara lugn.
Du kan gå nu.”
(Fri tolkning av Joh 8:3-11)