Nostalgi och beundran

Här kommer ett TV-tips: Affären Ramel

Jag är en stor beundrare av Povel Ramel. Hans ekvilibristiska lek med ord, och hans fenomenala musikhantering har gjort djupa och glädjefyllda spår i mitt sinne. Jag brukar själv leka med ord, men till Povels nivå har jag långt. Mycket långt.

I alla fall, när det här skrivs har sju av åtta avsnitt visats. Hela programserien kan ses på SVT Play 35 dagar till.

Här kan du titta på serien: Affären Ramel

Måste man förlåta? (del 1)

I det som kallas Bergspredikan, i Bibeln, står det att Jesus säger så här:

”Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.” (Matt 6:14-15)

Betyder det att man måste förlåta allting? Är man förlorad om man inte kan förlåta? Och vad innebär det att förlåta?

Så här tänker jag.

För att må bra behöver man bli färdig med det som har varit och som inte var bra i ens liv. Att släpa omkring på gamla sår gör ont, och tar energi. Om man kan förlåta blir livet lättare.

Men, och det här tycker jag är viktigt, att förlåta betyder inte att ”släta över”, eller att säga att det ”inte var så farligt”, det som hände. Att förlåta innebär att man gör ett aktivt val. Det som hände mig var fel. Det borde inte ha fått hända. Man jag väljer att släppa det, och gå vidare.

Men förlåtelse är mer komplicerat än så, eftersom det oftast finns en relation till någon eller några andra människor med i bilden. Hur ska man hantera det?

Fortsättning följer.

Favoritpsalm (del 1)

En av mina favoritpsalmer är nummer 45 (i 1986 års svenska psalmbok), ”Jesus för världen givit sitt liv”.

Läs mer på den här sidan: Jesus för världen givit sitt liv. Där finns både text och melodi nedskriven och inspelad.

Jag gillar psalmen för att vi sjöng den när jag var liten, och för att den sammanfattar evangeliet så bra. Men frasen ”offrande mig” behöver nog en liten utläggning (som kanske kommer vid ett senare tillfälle).

Har du någon favoritpsalm? Kanske ur en annan psalmbok?

En ”släpp”-övning (eller två)

Ibland går jag och ältar samma sak om och om igen. Jag försöker släppa det, men det kommer bara tillbaka. Om du känner igen dig kanske du kan ha nytta av den här övningen:

1. Sätt ihop dina händer som en skål framför dig.
2. Tänk dig att du lägger det som du inte kan släppa i skålen. Föreställ dig att du ser det, där i dina händer, och känner tyngden.
3. Öppna skålens botten och låt innehållet ramla ut, och försök känna att dina händer nu verkligen är tomma och lätta.
4. Om det kommer tillbaka – börja om från 1 igen.

Ett annat tips är att ”kasta dina bekymmer på Herren” (1 Petr 5:7). Jag föreställer mig ibland att Jesus står framför mig, och så kastar jag mina bekymmer på honom, riktig slungar iväg dem. Han tål ju det.
Ibland, eller kanske ofta, kommer det jag har kastat tillbaka igen. Som om det satt fast i mig med en gummisnodd. Då kastar jag det igen. Och igen. Och igen, tills gummisnodden går av.