Har du hört om Abram, han som senare fick namnet Abraham?
Han drog till Egypten med sin familj när det blev hungersnöd där hemma. Väl i Egypten befallde han sin fru att säga att hon var hans syster i stället för hans fru (eftersom hans fru var mycket vacker och han var rädd att någon skulle döda honom för att själv få henne till fru). Hon lydde såklart.
Vad hände? Jo egyptens Farao tog förstås Abrams fru till sin egen fru.
Sen fick Farao problem för att han hade tagit en annan mans fru.
Sen blev Farao sur på Abram, för att Abram hade lurat honom att sno hans fru.
Du kan läsa storyn här, om du vill: 1 Mos 12:10-20
Man kan tycka att Abram/Abraham borde ha lärt sig någonting av detta, men icke!
Lite senare i livet kom Abraham med sin familj till Gerar. Där gjorde han samma sak – han befallde sin fru att säga att hon var hans syster.
Vad hände? Samma sak, förstås! Kungen i Gerar tog Abrahams fru till sin egen fru.
Sen fick kungen problem på grund av detta.
Sen blev kungen sur på Abraham.
Här kan du läsa den storyn, om du vill: 1 Mos 20:1-18
Abraham var ganska korkad, kan man tycka.
Men varför står det här i Bibeln? Varför står inte bara sånt som folk gjorde som var bra och klokt och rätt och riktigt?
Hur tänker du om det?