Gamla Testamentet, framför allt Tredje Moseboken, innehåller detaljerade beskrivningar av hur djur skulle slaktas och offras för att Gud skulle bli nöjd, som det står i Bibel 2000. Det skulle också kunna stå att offren var som en lugnande doft, eller till försoning.
Att läsa de avsnitten i Bibeln kan kännas jobbigt, särskilt om fokus för läsningen är offerdjurens väl och ve.
Men Bibeln är inte skriven för Gud, utan för oss människor. Lagarna och reglerna i Gamla Testamentet är inte till för Gud, utan för oss. Gud behöver inte blidkas eller göras nöjd. Det är vi som behöver bli påminda om vilka vi är, och vem Gud är.
Naturligtvis gillar inte Gud att vi dödar djur och bränner upp dem till hans ära. Att gudsfolket befalldes att ändå göra det var inte för Guds skull, utan för deras egen skull. För att de skulle komma ihåg att de, och för den delen alla vi människor, spelar i en helt annan liga än Gud.
Eftersom Gud är helt igenom god och bra, medan vi människor inte är det.
Eftersom vi därför inte kan komma nära Gud utan att gå under, brinna upp av Guds blotta helighet.
Så om du tycker att det är jobbigt att läsa om djuroffren, tänk då på symboliken. Oxen, fåret, geten, duvan dog i stället för dem som offrade dem.
Bibeln är en helhet. En hel och sammanhängande berättelse om Gud, och om mänskligheten, som gradvis byggs upp över tid. Skapelsen, människans egoism (”syndafallet”), vägen tillbaka till gemenskap med Gud – alla böckerna i Bibeln bidrar med sin del av storyn.
Berättelsen om offersystemet är en förberedelse för berättelsen om Kristus, som geom sin död och sin uppståndelse gör det möjligt för oss att ha gemenskap med Gud och med varandra. Fastän vi inte är helt och hållet goda och bra.