Häromdagen kom jag att tänka på att det inte blir mörkt så fort solen går ner bakom horisonten.
Man skulle kunna tro att så fort man inte längre kan se solen skulle det vara mörkt, men så är det inte. Ljuset går ju i princip bara rakt fram, eller hur?
Men det är fortfarande ljust en stund efter det att solen har ”gått ner”. I alla fall om den horisont vi ser är högre än själva jordytan.
På samma sätt är det med Gud, tänker jag. Även om vi inte kan se Gud, kan vi se spåren, resultatet av Guds närvaro i världen.
Solen kan inte lysa ”runt hörn”. Men Gud kan.