En av de saker jag bekymrar mig för, som präst, är att en präst alltid har viss makt.
Det kan vara verklig makt, som beror på en präst har kunskap som kanske inte alla har, till exempel om Bibeln, eller makt som beror på prästens anställning och roll i kyrkan. Det kan vara makt som människor tror att en präst har. Men det kan också vara makt som människor ger en präst, därför att de tycker att det känns bra att ha någon att förlita sig på.
Men vilken typ av makt det än handlar om, är det en riskfaktor.
För makt korrumperar.
Om prästen gör sitt bästa för att dela sin makt, eller sin ”makt”, med andra människor, då minskar risken för korruption.
Därför strävar jag på alla sätt efter att ge makt åt andra.
Makt att bidra till kyrkans verksamhet, med det var och en har och kan.
Makt att ta ansvar för sina egna liv.
Makt att lita mer på sig själv än på prästen.
Makt att förlita sig på Gud.