När jag skriver mina predikningar vet jag ofta ungefär vad jag vill säga. Efter en stunds skrivande upptäcker jag att det är på väg att bli ett bibelstudium, snarare än en predikan. Alltså, jag citerar flera olika bibeltexter, inte bara den aktuella söndagens texter, och berättar om dem. Till slut brukar jag köra fast, för att jag inte lyckas komma vidare till en vettig slutledning.
Då inser jag, lite väl sent, att jag behöver be Gud om hjälp med predikoskrivandet, och gör det.
Sedan brukar det ofta bli så att jag får börja om från början, och att det då blir en mycket ”enklare” predikan än jag egentligen själv skulle önska.
Som präst är det nog lätt hänt att man känner sitt ansvar att undervisa. Och förr i världen var det också nödvändigt. Det var inte alla som kunde läsa eller som hade tillgång till Bibeln och annat material för teologiska studier. Nu för tiden kan i stort sett alla läsa. Och i stort sett alla har möjlighet att läsa teologiskt inriktade böcker, för att inte tala om hur mycket det finns att läsa på internet. Så min uppgift som präst kanske inte i första hand är att undervisa, eller att reda ut invecklade teologiska frågeställningar.
Kanske prästens uppgift nu för tiden i stället är att förenkla, utifrån de teologiska kunskaper man själv har och fortsätter att skaffa sig, och att på ett enkelt och begripligt sätt visa vem Gud är, att visa att det inte krävs en massa teologisk kunskap för att lära känna Gud?