Idag är det skärtorsdag, den dag då vi på ett särskilt sätt tänker på nattvarden.
Dagen innan Jesus blev dödad samlade han sina lärjungar och åt tillsammans med dem. I slutet av måltiden tog han ett bröd, delade det i mindre bitar och gav bitarna till lärjungarna. Han skickade också runt ett glas vin som de alla drack av.
Kan man äta tillsammans, och ändå vara ovänner?
Ja, det kan man förstås. Men det är svårare att vara ovän med någon som man har gemenskap med.
Om nattvardens betydelse har det skrivits många böcker. Jag ska inte gå in på teologiska tolkningar, för det går att vända och vrida på det Jesus sa och gjorde den kvällen. Vi är inte överens om hur vi ska förstå nattvardens mysterium. Och vi kanske inte behöver vara överens.
Evangelisten Lukas skriver att Jesus sa: ”Gör detta till minne av mig”. Det är därför den kristna kyrkan har firat nattvard i mer än två tusen år, till minne av Jesus.
För att påminna oss om vem han är.
För att påminna oss om vad han gjorde för oss.
För att påminna oss om att vi hör ihop.
För att påminna oss om att vi behöver hålla fred med varandra.
Och världen har inte varit densamma sedan dess.