Att be är att prata med Gud.
Prata precis som man pratar med vem som helst.
Säga som det är, utan krusiduller.
Eller be med ord som är skrivna av någon annan.
Som till exempel den här bönen:
Gud som haver (=har) barnen kär (= som älskar alla, både stora och små), se till mig (var nära mig) som liten är (och egentligen är vi väl allihop rätt så små, särskilt nu när vi tillsammans kämpar mot ett tidigare okänt och ganska skrämmande virus). Vart jag mig i världen vänder (och även när jag sitter hemma i min egen lägenhet) står min lycka i Guds händer (jag kan känna mig lycklig även när livet känns extremt otryggt). Lyckan kommer, lyckan går (ibland känner vi oss lyckliga, ibland känner vi oss inte alls lyckliga), du förbliver (= är alltid densamma) Fader vår (= vårt ursprung). Amen