Psaltarens psalmer är ofta en blandning av rop på hjälp, tacksamma utrop och önskan om hämnd.
Kommande söndags text ur Psaltaren, i Bibeln, är inget undantag. Där finns många lager av olika ingredienser, som jag tror att läsaren kan reagera på.
Men nu tittar jag på versen som kommer precis före söndagens verser, står lite tidigare i psalmen, Ps 40:13. Det är där det står att ”mina synder har hunnit upp mig”, som jag skrev i rubriken.
(Du kanske hade väntat dig att jag skulle skriva om mina synder, alltså mina egna. Men det ska jag inte göra just idag.)
Många gånger kan det vara bekvämt att strunta i de saker man har gjort som man vet att man inte skulle ha gjort. Om man ignorerar dem kanske de försvinner. Eller?
En del av de saker vi har gjort försvinner definitivt inte. Och om vi försöker ignorera dem kommer de att återvända, med full kraft, längre fram i livet.
Bättre då att ta itu med dem direkt, utan dröjsmål. Alldeles särskilt som vi kan vara säkra på att det finns åtminstone en som både förstår och bryr sig om.
Och förlåter. För det är förstås Gud jag tänker på. Gud förlåter oss alltid, när ångrar oss, och vill bli förlåtna.
Sen kan vi behöva göra upp med människor, ändå. Kanske med oss själva också. Men det kan vara lättare att göra det när vi har blivit förlåtna av Gud.
Pröva, så får du se!