”Be ständigt” står det på ett ställe i Bibeln (1 Thess 5:17). Men varför ska vi be? Det är Guds vilja att vi ska be ständigt, står det strax efteråt. Varför är det Guds vilja att vi ska be, och dessutom be ”ständigt”?
Kan det vara så att Gud på något vis ”behöver” våra böner, eller kräver att vi ska be för att bli godkända?
I så fall är Gud inte den jag tror. Den Gud jag känner älskar oss vad vi än gör, oavsett om vi ber eller inte. Gud accepterar oss och tar emot oss, utan krav på motprestation, om vi vill bli accepterade och mottagna.
Jag tror att det är vi – jag och du – som behöver bedjandet.
Bön är samtal med Gud. Varför samtalar man med någon?
När jag pratar med min man, till exempel, då gör jag det för att jag vill dela med mig till honom av vad jag tänker känner. Det känns bra att prata om saker och ting med honom. Och när någon av oss är bortrest, och vi inte ses på ett tag, då känns det bra att vi kan prata med varandra, även om det bara är via telefon (eller Skype).
Precis som samtal människor emellan är ett sätt att ha gemenskap, är bön, samtal med Gud, ett sätt att ha gemenskap med Gud.
Gud vet redan vad vi tänker och känner. Men det kanske vi inte själv gör. Därför kan det vara bra att prata med Gud, och komma lite närmare både Gud och sig själv.
När pratade du med Gud senast?