Predikan Fjärde söndagen i Påsktiden 2019
Texter: 2 Kor 4:16-18, Joh 14:1-14
”Ingen kommer till Fadern utom genom mig”, säger Jesus i den här söndagens evangelietext. ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”
Det är nog en av de allra svåraste texterna i Bibeln.
Hur kan vi – i en tid då det finns så många olika sätt att tänka och tro – hur kan vi med gott samvete kunna säga att det bara finns en enda väg till Gud, och att den enda vägen är just Jesus Kristus?
Menar vi då att den kristna religionen är den enda rätta religionen? Menar vi att alla andra religioner är falska, att alla andra ”gudar” är falska gudar, och att ingen utom vi kristna har fattat hur det verkligen ligger till?
Jesus säger de här orden till sina lärjungar, i det som kallas för ”Avskedstalet”. Avskedstalet är ett längre avsnitt i Johannesevangeliet, flera kapitel i följd, där Jesus talar i enrum med sina lärjungar, alldeles före sin död. När det gäller Johannesevangeliet är det inte alltid så lätt att avgöra, om texterna är sakliga och historiska beskrivningar av ett händelseförlopp, eller om de är en blandning av händelser och teologiska utläggningar. Det är också svårt att veta om orden och utläggningarna är Jesus egna, eller om evangeliets författare redogör för sina och sin tids kristna tankar och teologier. Vi kan alltså inte veta säkert om det verkligen var Jesus själv som sa de här orden, orden om att han är den enda vägen till Fadern. Just de här formuleringarna finns bara i Johannesevangeliet, inte något av de andra tre evangelierna.
Vad vi kan veta, det är att de kristna, vid den tiden då Johannesevangeliet skrevs, att de tänkte och trodde så som det beskrivs i texten. De var övertygade om att det bara fanns en Gud, att Jesus Kristus var Guds son, och att han var den enda vägen till Gud.
Parallellt med budskapet i Johannesevangeliet om att det bara finns en väg till Gud, går budskapet om Guds kärlek. Att det var av kärlek som Gud skapade världen och allt som ryms i den. Att det är av kärlek som Gud aldrig ger upp om mänskligheten, fastän mänskligheten misslyckas så många gånger. Och att det var av kärlek som Gud sände sin egen enda son till den värld som han hade skapat, för att sonen skulle visa mänskligheten hurdan Fadern egentligen är.
När det står att ingen kommer till Fadern utom genom Jesus, då handlar det därför om kärlek, och ingenting annat. Och den enda vägen är därför inkluderande och välkomnande, inte exkluderande och utestängande. Alla är välkomna att gå den vägen. Ingen blir lämnad utanför mot sin vilja. Alla som väljer att vända sig till Gud genom Jesus Kristus möts av Guds oändliga kärlek, och blir väl mottagna.
Varje gång jag håller en begravning – då jag för det allra mesta inte har någon aning om vad den som har dött hade för tankar om Gud – då brukar jag säga, att det är min tro att han eller hon nu har mött Guds kärlek på ett nytt sätt, och har blivit väl mottagen. För jag är övertygad om att vår Gud är en rättvis och kärleksfull Gud, och att Guds innersta och hetaste längtan är att vi alla, precis varenda en av oss, ska fortsätta våra liv hos Gud, när vi en gång dör. Ja, jag tror att vi behöver ta ställning. Ja, jag tror att vi behöver bestämma oss för vad vi tror och vad vi vill. Men jag tror också att vi behöver veta vad vi tar ställning till, vad det är vi har att välja mellan. Och så länge vi inte vet det, då kan vi inte välja på riktigt. Att möta Gud kan därför inte vara som ett förhör, där Gud kontrollerar om vi tror på rätt sätt, och rensar bort alla som inte kan lämna de rätta svaren. Det skulle varken vara rättvist eller kärleksfullt.
Så när Jesus i evangelietexten säger att han är vägen, sanningen och livet, och att ingen kommer till Fadern utom genom honom, då öppnar han dörren för oss, och visar oss att det finns en framkomlig väg till Gud. Han säger ju också, i samma text: ”Känn ingen oro.” Han vill hjälpa oss, inte hindra oss.
Hans lärjungar hade levt med honom i tre års tid. De hade vandrat med honom, ätit med honom, sovit med honom. Och de hade hört honom prata om Gud, om himmelriket, om framtiden, många gånger. De kände Jesus. De trodde på honom. Och de litade på honom. Därför kunde Jesus säga de här orden, som vi har så lätt att missförstå: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”
Ni känner mig, säger han. Ni känner mig. Lita på mig, och följ mig, så får ni möta Gud.
Om vi vill följa Jesus behöver vi också vandra med honom, äta med honom, sova med honom och lyssna på honom. Vi har Bibeln till vår hjälp – där de som kände honom medan han levde på jorden berättar om sina upplevelser och erfarenheter – och vi har varandra. Låt oss berätta för varandra om vår egen tro. Låt oss dela med oss till varandra av våra egna upplevelser och erfarenheter. Låt oss uppmuntra varandra att fortsätta att lära känna Jesus Kristus på olika sätt, och närma oss Gud genom honom.
För när vi gör det, då växer vi, på insidan. Vi växer i vår själ, vår inre människa förnyas, dag för dag, som det står i episteltexten. När vi vandrar med Gud får våra liv en extra dimension, som vi inte kan se med våra ögon och ta på med våra händer. En andlig dimension.
Det jordiska livet, som vi har fått av Gud, är ett gott liv, en gåva att ta vara på. Livet har väldigt mycket att ge oss, det finns så mycket att se och uppleva och njuta av, möjligheterna är många, om vi är öppna för att upptäcka dem.
Det livet har ett slut, för oss allihop. Det vet vi. Men vare sig vi är friska eller sjuka, vare sig vi lever länge eller bara en kort tid, vare sig vi har framgång i våra liv eller om det ser ut som om vi misslyckas, så påverkas inte det inre livet, det som vi också har fått, som en gåva, av Gud.
När jag tänker på det här med att Jesus är enda vägen till Fadern, då tänker jag inte på en religion, utan på en person. Jesus är en person som har levat på jorden, som alla vi andra. Han levde som människa, men var mer än en människa. Vår kristna tro är att Jesus Kristus är Gud själv. Det är alltså en person vi tror på, inte en religion. Sedan har vi byggt en religion, omkring vår tro på en person. Och sedan har vi bråkat med andra människor, som tror på ett annat sätt än vi, och många gånger handlar våra bråk och strider inte om Gud, utan om helt andra saker.
Därför tycker jag inte om att prata om vår religion, utan pratar hellre om den person jag har lärt känna och tror på.
Personen Jesus Kristus.