Sri Lanka – ännu ett terrordåd. Ännu en tid av sorg och avsky. Ännu en tid då vi kanske tänker ”vi” (som aldrig skulle…) och ”de” (som gör såna hemska saker).
Men eftersom vi människor har gemensamt ansvar för vår värld, och för varandra, har vi på sätt och vis del i ansvaret för det som har hänt. Vår egen synd (dvs allt som hindrar oss från att ha gemenskap med Gud och med varandra) gör det möjligt för andra att synda (dvs stå utanför gemenskapen med Gud och med andra människor). Som vi säger i en av de olika bekännelseböner vi använder i kyrkan: ”Genom min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår, och har del i världens bortvändhet från Gud”.
På motsvarande sätt bidrar den som har släppt in Gud i sitt liv och i sitt hjärta till att göra världen bättre, genom att ha med sig Gud (i hjärtat) vart man än går. Det ena utesluter inte det andra.
Låt oss göra allt vi kan för att göra världen till en bättre plats att leva på! Låt oss göra allt vi kan för att ge Gud större utrymme i världen!