Jesus var en människa, som vi. Han föddes som vi. Han växte upp som vi. Han blev hungrig och törstig som vi, blev trött som vi, blev glad och blev ledsen som vi. För det mesta såg han ut precis som vi.
Men han var också mer än en människa. Och den där gången på berget fick Petrus, Jakob och Johannes se att han inte var en vanlig människa.
Hans kläder blev vita som ljuset och hans ansikte lyste som solen. Så ser inte en vanlig människa ut. Så ser bara Gud ut.
Jag tror att lärjungarna inte förstod vem Jesus var. Inte då, den gången på berget. Jag tror att de inte förstod det förrän Jesus hade dött och sedan blivit levande igen. För vanliga människor blir inte levande när de har dött.
Men eftersom Petrus och Jakob och Johannes hade varit med Jesus uppe på det där berget, och sett hur han såg ut som Gud ser ut, så kunde de berätta om det, för andra, som berättade för andra, som berättade för andra, som berättade för oss. Så att vi också kan veta vem Jesus verkligen är, fastän vi inte har sett honom med våra egna ögon.
Men fastän Jesus är Gud behöver vi inte vara rädda för honom. Han är inte farlig.
När lärjungarna blev så där rädda, så rädda så att de kastade sig ner på marken, då gick Jesus fram till dem. Han rörde vid dem, och han sa: ”Stig upp, och var inte rädda.”
Jesus säger samma sak till oss, när vi blir rädda för honom. Han säger: ”Stig upp. Res på dig. Var den du innerst inne är. Du behöver aldrig vara rädd för mig! Jag älskar dig.”
.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem: