I musikalen Kristina från Duvemåla sjunger Kristina till Gud:
”… du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.
… jag vore ingenting. Om du inte fanns.”
Jag tror att jag förstår tanken, men för mig funkar inte det – att Gud finns om jag behöver honom, men (underförstått) om jag inte behöver honom finns han inte.
Jag tror på Gud för att jag är övertygad om att han finns. Jag behöver honom för att han finns.
Visserligen tror jag att om Gud inte fanns skulle livet inte vara meningsfull. Men det är inte livet som gör Gud meningsfull, utan Gud som gör livet meningsfullt.
Fortsättning följer.