”Fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka?” säger Jesus i Bergspredikan. Ska vi då inte ta ansvar för våra liv, för vad vi behöver för att överleva?
Jo, självklart ska vi det!
En gång i min ungdom packade jag en resväska och gav mig av ut i världen – utan pengar, utan kontakter, utan att ta ansvar. Jag hade tur, eller om jag var beskyddad. I vilket fall som helst kom jag hem helskinnad. Och jag lärde mig att jag måste ta ansvar för mitt eget liv. Precis som du också måste göra.
Vad vi däremot inte behöver göra, är att bekymra oss, framför allt inte bekymra oss i onödan. Om vi oroar oss för vad som ska hända oss i morgon glömmer vi bort att leva i nuet, att vara öppna för vad som händer omkring oss, att njuta av livet och se allt det goda vi faktiskt har.
Gud vet redan vad vi behöver. Han har gett oss en jord att leva på, han har gjort det möjligt för oss att få tag på mat att äta, och han har gett oss varandra att få hjälp av när vi får det bekymmersamt.
Tyvärr gör vi inte alltid det vi borde göra. Vi tar inte vara på våra möjligheter, vi gläder oss inte över det vi har omkring oss, vi hjälper inte varandra, och vi stirrar oss blinda på vad som – kanske – ligger framför oss i stället för att leva i nuet.
Om du – som jag – känner att du skulle behöva bli bättre på att inte göra dig bekymmer, då får du – som jag – lämna över det till Gud, låta Gud förlåta dig, och börja på nytt igen. Och igen. Och igen.
”Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.” (Matt 6:31-34)