Jag har just kommit hem efter en tur med bilen. Att köra bil påminner mig om det andliga livet.
Det är ju så att man inte kan lära sig någonting om man inte övar. För att ta körkort behöver man öva, öva och åter öva, köra många gånger, göra samma saker om och om igen. Och när man har körkort behöver man också öva, för att inte glömma bort hur man gör.
Samma sak gäller det andliga livet. Man blir inte andlig bara så där. Det behövs övning, övning och åter övning.
Då menar jag inte kontakten med Gud. För att ha kontakt med Gud räcker det med viljan. Gud har alltid antennen inställd på var och en av oss, och märker direkt när vi försöker ta kontakt.
Men det räcker inte att vara andlig när det känns så, spontant. Vårt, eller i alla fall mitt, behov av Gud är störst när det inte känns så, när det inte bara händer, spontant och impulsivt.
Fortsättning följer.