Alla människor har ett visst behov av att bli bekräftade av andra människor, att spegla sig i andras ögon. Störst är det behovet hos ett litet barn, som med hjälp av andra människors bekräftelse bygger upp en grundläggande syn på sin egen person. Utan bekräftelse är det oerhört mycket svårare att växa upp till en ”normalt” fungerande människa.
En trygg vuxen behöver fortfarande bekräftelse, men inte för att hitta sig själv, inte för att lära känna sina egna gränser, utan för att känna gemenskap med de människor man har omkring sig.
Jag undrar om inte både jag och du ibland behöver fundera på vad andra människors bekräftelse – positiv och negativ – gör med oss. Är jag (du) trygg i mig (dig) själv, eller påverkas min (din) självbild av varje positiv eller negativ bekräftelse jag (du) får?
Och i så fall, hur kan vi upptäcka det, och göra någonting åt det?