Nu har jag i några dagar funderat på dopet. Varför man ska bli döpt, vad dopet betyder och om det räcker att bli döpt en enda gång. Som jag berättade första dagen jag skrev om dopet har jag (och hela min klass) fått i uppgift att formulera en egen dop-teologi, alltså fundera ut vad vi tror om dopet. Medan jag har pratat med dig har jag kommit fram till hur jag själv tänker.
Jag tror att den som blir döpt ger någonting till Gud, ger sitt liv till Gud eller visar att hen vill vara med Gud.
Jag tror att den som blir döpt får någonting av Gud, får ett nytt liv eller får ett konkret tecken på att Gud älskar en och tar emot en.
Jag tror att den som blir döpt blir någonting, blir delaktig i kyrkan, alltså i den kristna kyrkan över hela jorden och i alla tider.
Jag tror att det räcker att bli döpt en enda gång, även om det efter dopet händer saker som gör att man behöver vända tillbaka till Gud. Dopet blir inte förstört, eller ogiltigt, vad som än händer oss i livet.
Jag tror inte att dopet är någonting magiskt, men jag tror inte heller att dopet bara är en symbol. Jag tror att vi aldrig riktigt kan förstå dopet, att det rymmer så mycket mer än vi kan tänka oss.
Allt det här är viktigt för mig. Men egentligen räcker det att veta att Jesus, som jag litar på, vill att vi ska döpa och bli döpta.
Psalmen 69 i psalmboken säger allt vad jag tror om dopet.
Det har med åren blivit tydligare för mig genom undervisning. Förr talade man inte så mycket om vad dopet egentligen innebär