Härom dagen skrev jag om ansvar, att vi människor har gemensamt ansvar för vår värld. Det där med ansvar är inte lätt. Ibland tar man för lite ansvar, ibland för mycket.
Framför allt är det svårt att avgöra i vilken utsträckning man ska låta en människa ta ansvar för sitt eget liv. När man ser en vän behandla sig själv riktigt illa, ska man då göra någonting, ingripa, ta på sig ansvaret för sin vän? Var går gränsen för vad man som människa ska få lov att göra mot sig själv utan att någon sätter stopp för det?
Ska man till exempel hindra någon från att begå självmord? Borde man inte ha rätt att själv bestämma över sitt eget liv?
Jag har vid några tillfällen gjort just det, hindrat någon från att ta sitt liv. De personerna har inte tackat mig. De blev i stället arga på mig. Men de lever, fortfarande. Och jag tror att jag gjorde rätt.
Jesus valde att lägga sitt liv i händerna på dem som ville döda honom, och som också gjorde det. Jesus lärjungar ville rädda honom, men de kunde inte göra det. De förstod inte, inte då.
Men varken du eller jag är Jesus, eller ens ”som Jesus”. Vi behöver vara rädda om våra liv, och om varandras liv.
Allt vad ni vill att människorna ska göra för er ska ni också göra för dem. Är inte lätt utan svårt