Igår blev min uppsats färdig. Igår blev jag antagen till sista delen av min utbildning. Idag är jag trött.
Det har varit en lång resa. Resan är inte över, men från och med nu tar den en annan vändning.
Kanske är det så det känns när man flyr från en ohållbar situtation och plötsligt befinner sig i trygghet.
Trygg och lugn. Men trött.
Gud befriar oss inte från det ”vanliga” livet, när vi tror på honom. Vi kan fortfarande känna oss osäkra och trötta. Vi kan fortfarande ha ont om pengar, bli sjuka och känna oss ensamma.
Gud tar inte bort oss från den ”vanliga” världen. Men han går med oss, varje steg på vägen. Alla dagar ”till tidens slut”.