Jag hade jättesvårt att lära mig simma, när jag var liten. Jag gick i simskola varje sommar i flera år, men jag bara sjönk hela tiden. Det var inte förrän sommaren innan jag började i femman som jag kom på knepet.
Det kanske inte är alla som kan lära sig att simma. Det krävs en viss förmåga att koordinera sina rörelser. Men nästan alla kan lära sig att flyta i vattnet utan att sjunka.
För att kunna flyta behöver man bara slappna av, och lita på att vattnet ska bära. Det är inte så enkelt som det låter. Men det är inte svårt.
Man behöver bara lita på att vattnet ska bära. Litar man inte på att man kan flyta – ja, då sjunker man. Som jag gjorde när jag var barn.
Det går inte att tvinga sig själv att flyta. Man kan bara ge upp, släppa taget, slappna av.
Det är ungefär som att lita på Gud.
”Vila i mig, du ska se att allt ska bli
stilla i dig, genom mig kan du bli fri.
Jag finns här hos dig. Fast vågorna går höga
kan du vila, vila, vila i mig.
Lita på mig, om du bara tar min hand
leder jag dig till en lugn och skyddad strand.
Jag finns här hos dig. Fast vågorna går höga
kan du lita, lita på mig.”
(Psalm 755 i den svenska psalmboken.)
Det är svårt att lära sig simma när det är iskallt i vattnet. Som det ju ofta var när vi gick i simskola. Lika svårt kan det vara att slappna av i en omgivning som upplevs kall. Kanske är det därför vi behöver uppfyllas av andens eld?