Många gånger i livet är man i en situation där det man önskar ser ut att aldrig kunna bli till verklighet. Omständigheterna har förändrats, möjligheten finns inte längre kvar, hindren är för stora för att övervinnas. Jag tror att de flesta av oss har upplevt det åtminstone någon gång i livet.
Vad gör man då?
Ska man ge upp sin dröm, sin förhoppning, sitt mål, sina önskningar, och acceptera att det är för sent, omöjligt, hopplöst?
Ja, ibland måste man ju det. Ingen av oss blir yngre med åren, tvärtom. Och när omständigheterna förändras måste vi många gånger acceptera det, och anpassa oss till den nya verkligheten.
Men inte alltid. En del av våra önskningar och förhoppningar behöver vi fortsätta att bära på, även om det ser ut som om de aldrig kommer att bli mer än just önskningar och förhoppningar. Och det finns många skäl till att vi behöver behålla dem ändå.
Det kanske viktigaste skälet är att det som ser hopplöst och omöjligt ut i en given situation, faktiskt kan bli möjligt längre fram. Titta bara på mig, som efter mer än trettio år nu är på väg att göra det som jag förut trodde var fullständigt omöjligt – bli präst. Och detta fastän jag själv tycker att jag inte har gjort någonting särskilt för att det ska kunna hända. Jag har bara behållit min dröm, även när jag inte riktigt har trott på den.
Och om det omöjliga kunde bli möjligt för mig, då kan det bli det också för dig! Varför? Jo, för att det finns en Gud som kan göra det omöjliga. För dig också.