”Be ständigt” står det på ett ställe i Bibeln (1 Thess 5:17). Men varför ska man be? Det är Guds vilja att vi ska be ständigt, står det strax efteråt. Varför är det Guds vilja att vi ska be, och dessutom be ”ständigt”?
Kan det vara så att Gud på något vis ”behöver” våra böner, eller att han kräver att vi ska be för att han ska vara nöjd med oss?
I så fall är Gud inte den jag tror att han är. Den Gud jag känner älskar oss vad vi än gör, oavsett om vi ber eller inte. Han accepterar oss och tar emot oss, utan krav på motprestation, om vi vill att han ska göra det.
Jag tror att det är vi, jag och du, som behöver bedjandet.
Bön är samtal med Gud, säger man. Varför samtalar man med någon?
När jag pratar med min man, till exempel, då gör jag det för att jag vill dela med mig till honom av vad jag tänker känner. Det känns bra att prata om saker och ting med honom. Och när vi inte ses på ett tag, kanske för att jag befinner mig på min studieort några dagar, då känns det bra att vi kan prata med varandra, även om det bara är via telefon (eller Skype).
Precis som samtal människor emellan är ett sätt att ha gemenskap, är bön, samtal med Gud, ett sätt att ha gemenskap med honom.
Gud vet redan vad vi tänker och känner. Men det kanske vi inte själv gör. Därför kan det vara bra att prata med Gud, och komma lite närmare både Gud och sig själv.
När pratade du med Gud senast?