Jag har under några veckor skrivit här på min blogg om terrorism, om ondska och om onda människor. Tänkte du på att jag hela tiden kallade de onda ”de” och ”dem”, medan de goda var ”jag”, ”du” och ”vi”?
Vad händer om man förenklar sin människosyn på det viset?
Då är de onda människorna alltid någon annanstans, inte där jag är. Jag känner dem inte, jag träffar dem inte, jag vet ingenting om dem, mer än att de är ”onda”.
Då blir det lättare att hata dem. Och döda dem, eller godkänna att någon annan dödar dem.
Men för ”dem” är det jag (du) som är ”de” och ”dem”.
Titta bara på det pågående kriget i Ukraina, Israel-Palestinakonflikten, fiendskapen mellan Nord- och Sydkorea, och många andra krigs- och konflikthärdar runt om i världen. Båda sidor vill bygga använda militära maktmedel för att bekämpa fienden. Men för deras fiender är det de själva som är fienden.
Så länge man inte kan mötas, bli ”du” för varandra, går det inte att hitta en fredlig lösning på krig och konflikter.
Vem skulle jag (du) behöva möta, och bli ”du” med?