Igår var det premiär på den senaste Beatlesdokumentären. Stort ståhej i London, stort ståhej i biosalongen där jag befann mig. Nostalgin flödade, minnena likaså.
Tänk om man kunde få tillbaka det som har varit, få uppleva det en gång till!
Men det kan man inte. Man kan blicka tillbaka, med glädje, vemod, sorg eller andra känslor. Men det förflutna är och förblir förflutet, och kommer aldrig mer tillbaka.
”Men glöm det som förut var,
tänk inte på det förgångna.
Nu gör jag något nytt.
Det spirar redan,
märker ni det inte?
Jag gör en väg genom öknen,
stigar i ödemarken.”
(Jes 43:18-19)
Strax före de här raderna talar Gud till sitt folk om stora och mäktiga händelser i det förflutna, händelser som var mycket betydelsefulla för dem, men säger sedan att de ska ”glömma” allt det. Inte för att det inte var viktigt eller värt att komma ihåg, utan för att det ska hända andra stora och mäktiga händelser i deras liv.
Tänk gärna tillbaka på saker som har hänt i ditt (mitt) liv. Men förvänta dig (mig) också att det ska hända andra saker, nya och betydelsefulla saker i ditt (mitt) liv!