I mitt förra inlägg skrev jag om Saul, han som var den första kungen över Bibelns gudsfolk. Han som verkade vara precis en sådan kung som de tyckte att de behövde.
Men Gud såg rakt in i Saul, in i hans hjärta och hans själ, och visste att han inte skulle bli någon bra kung. Och det visade sig rätt snabbt hurdan Saul var. Han följde inte sitt folks Guds riktlinjer. Och när profeten och domaren Samuel kom till Saul och gjorde honom uppmärksam på hans felsteg, då skyllde Saul ifrån sig. Han hade ju visst gjort det Gud ville. Och förresten var det folkets fel, alltihop.
Samuel säger då att det är bättre att följa Guds riktlinjer än att försöka muta Gud och försöka skyla över sina snedsteg. Samuel säger också att övermod och trots mot Gud är lika fel som avgudadyrkan.
Det står ”lydnad” i texten, men det handlar inte om blind lydnad, eller att lyda Gud av rädsla. Att lyda Gud är i stället att lyssna på den som har tänkt ut och gjort allting som vi ser omkring oss, och att vilja leva på ett sätt som funkar, inte bara för mig själv, här och nu, utan även för alla människor, alla levande varelser, hela skapelsen.
Du kan läsa om Saul och Samuel i Första Samuelsboken kapitel 15,