Jag sjunger.
Jag sjunger gärna.
Men jag är ingen solist.
Jag sjunger helst inte solo. Det känns för läskigt, jag litar inte riktigt på min egen sångröst.
Men, vänta nu, det är ju faktiskt inte sant. Jag sjöng solo så sent som igår, i gudstjänsten.
Då sjöng jag litanian, en traditionell liturgisk kyrkans förbön. Och jag sjöng den utan ackompanjemang.
Jag sjunger också vid andra tillfällen i gudstjänsterna.
Så även om jag inte tycker att jag är någon solist, måste jag motvilligt acceptera att jag i vissa sammanhang faktiskt är just – solist.
… Så skrev jag när jag gjorde praktik, innan jag började jobba som präst. Och tack vare detta, att jag regelbundet har sjungit solo i min tjänst som präst, vågade jag för några år sedan tacka ja när jag blev tillfrågad om jag ville sjunga solo, på riktigt.
Vad kan du, utan att du är riktigt medveten om det?
.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem: