Jag läser just nu om renhetsregler i 3 Moseboken. Att den som drabbats av dåtidens spetälska skulle betraktas som oren, och inte fick vistas bland alla andra, utan måste hålla sig på avstånd. Att den som hade ett lyte, t ex ett funktionshinder av något slag, inte fick komma nära Herren Gud.
Typiskt mänskligt är att tänka att den som är oren är mindre värd, och att det skulle vara anledningen till att den som är oren måste hålla sig på avstånd. Och att han/hon/hen/den som har någon form av funktionshinder är mindre värd än alla andra.
Men Guds bud i Gamla Testamentet handlar inte om människan, utan om Gud.
För att markera att Gud är helig, alltså helt och hållet ren och felfri, skulle det göras skillnad mellan heligt och oheligt, rent och orent.
Det yttersta tecknet på detta är förstås alla dessa djuroffer. Jag ska inte gå in på några detaljer, bara påminna om vad som står i 2 Moseboken, kapitlen 12 och 13: När Gud dödade allt förstfött i Egypten skonades de förstfödda hos det utvalda folket. Inte för att de var bättre än egyptierna, inte för att de förtjänade det. Utan för att det skulle bli tydligt vem Gud är – den enda Gud som finns, den enda som har all makt, även över liv och död. Och att de, gudsfolket, tillhörde sin Gud på grund av detta. Med både kropp och själ. Att de skulle döda djur och ge dem som offer till Gud var för att bli påminda om att de själva hade sluppit dö i Egypten. Nog om detta.
Men eftersom både bibelns gudsfolk och vi själva är som vi är, tror vi hela tiden att det här med rent och orent, heligt och oheligt, har nyanser. Att det finns rent och mindre rent, heligt och mindre heligt.
Men det är fel. Det handlar hela tiden om Gud. Att det bara är Gud som är helig, ren, felfri. Att Gud aldrig kan bli någonting annat än helig, ren, felfri. Och att allt och alla andra aldrig kan bli som Gud.
Oren betyder aldrig mindre värd. Funktionshinder betyder aldrig mindre värd. Gammal eller ung, klok eller oförståndig, rik eller fattig, frisk eller sjuk – ingenting kan förändra en människas värde.
Värde i Guds ögon, ska tilläggas. För vi människor vill som sagt gärna göra skillnad mellan folk och folk. För det mesta gör vi så för att vi på det viset vill försöka göra oss själva mer värda. Men det kan vi helt enkelt inte. För människovärdet bestäms aldrig av oss människor, utan av Gud, som har tänkt ut och gjort oss.
.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem: