Upplever du att din tro, kanske hela ditt liv, svajar? Att du ena dagen är lugn och trygg, för att nästa dag vara full av oro och tvivel?
Då är du inte ensam. Det är kanske så det är att vara människa. Men det finns hopp, även för dig.
I Hebreerbrevet står det att ”Detta hopp är vår själs ankare”.
Det hopp som orden syftar på är hoppet om att livet inte tar slut när vi dör. Hoppet att Jesus Kristus har gjort det möjligt för oss att bli hela och trygga, inte bara i det här livet, utan även efter döden. Hoppet om gemenskap med Gud.
För att hoppet ska göra oss trygga behöver vi förstås lita på den som har gett oss möjligheten att hoppas – Jesus Kristus.
Om du inte vet om du kan lita på Jesus föreslår jag att du tar reda på så mycket som möjligt om honom. Läs om honom i Bibeln, pratat med människor som känner honom. Prata gärna också med människor som har en annan uppfattning. Försök att få överblick över personen Jesus, inte bara lösryckta åsikter eller ögonblicksbilder. Ta reda på hur han mötte människor medan han levde som människa. Ta reda på hur människor har upplevt att han har mött dem, i vår egen tid. Och bilda dig en egen uppfattning om vem han var och vem han är.
Om du kommer fram till att du kan lita på Jesus kommer din tro på honom att vara som ett ankare, som du kan använda för att komma tillbaka till lugnet, tryggheten, kärleken och hoppet. Även om ankarlinan är lång går det att ta tag i den, och dra sig tillbaka till den plats där man kastade ankar.
Jesus kommer aldrig att ge upp om dig. Han släpper dig inte, om du inte själv verkligen och av hela ditt hjärta vill att han ska göra det.
Du kan alltid lita på att du är älskad av Gud. Nu och i evighet.
.