”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft.” (5 Mos 6:5)
Hur kan man älska någon med hela sitt hjärta, hela sin själ och all sin kraft?
När man är förälskad går det bra. Då är man helt uppfylld av målet för sin kärlek. Men sedan går dagarna. Kärleken blir till vardag. Hjärta och tanke fylls med annat än den första förälskelsen överväldigande känslostorm.
Vad händer då?
Antingen tänker man att kärleken har tagit slut, och att man behöver hitta (eller redan har hittat) någon annan att älska.
Eller också tänker man att kärleken är ett förbund, ett löfte om trohet. Och försöker hitta sätt att älska som inte i första hand bygger på känslor.
Men kärlek kan inte tvingas fram. Om någon kräver att bli älskad har den personen redan förbrukat det förtroende som är grunden för kärleken. Kärleken måste först komma av sig själv, innan den kan bli en överlåtelse, ett förbund, ett löfte.
När Gud säger att ”du ska älska” mig ”av hela ditt hjärta”, då är det inte ”du ska älska” som betonas. Inte ens Gud kan tvinga fram kärlek. Nej, det som betonas är ”hela”.
Älska mig, eller älska mig inte, men gör det helhjärtat. Det är vad Gud säger.
Att älska Gud kan innebära känslor. Särskilt när man just har upptäckt vem Gud är. Men det är inte känslorna som bär kärleken.
Om du vill tillhöra Gud, fundera då på vad det kostar dig.
Fundera på vad det ger dig.
Och gör ett val som du tror att du kan hålla fast vid, både när solen skiner och när åskan går.
.