Det har tagit väldigt lång tid för mig att komma till skott, och bli präst.
Ja, jag är ju inte färdig än, men du förstår nog vad jag menar.
När jag väl, efter kanske 30 års tvekan, började utbilda mig, och började söka efter ett stift som ville ta emot mig, gick det inte så bra. Jag fick ett besked som jag inte förstod, och visste inte vad hur jag skulle gå vidare.
Då tänkte jag ungefär att ”då skiter jag väl i att bli präst, då”. Det var så det kändes.
Men så satt jag i kyrkan en söndag, för att sjunga med kören i gudstjänsten. Och när jag tittade på prästerna (för de var flera som tjänstgjorde den söndagen), på vad de gjorde, då gjorde det så ONT i mig.
Om jag inte kan bli präst vet jag inte vad jag ska ta mig till, tänkte jag.
Jag kände mig ungefär som profeten Jeremia i Bibeln skriver:
”Men tänker jag: ’Jag bryr mig inte om honom,
aldrig mer skall jag tala i hans namn’,
då blir det i mitt bröst som brann där en eld,
instängd i mitt innersta.
Jag försöker stå emot
men förmår det inte.”
(Jer 20:9)
Och så försökte jag med ett annat stift. Och till slut gick det bra.
Nu har jag inte så långt kvar. Och jag har fått möjlighet att jobba som (nästan färdig) präst, hela den senaste sommaren.
Och jag är så GLAD, och så TACKSAM för att jag ska få bli präst! 🙂
Jag är så glad för din skull , jag hoppas verkligen att du hittat rätt. Jag tror att du kommer att bli en jätte bra präst!