Dagens tema, idag på den tredje söndagen i advent, är ”Bana väg för Herren”.
Bana väg, vad är det, kan man undra? Hur gör man när man ”banar väg”?
Vi har inte fått någon riktig vinter än. Men när snön ligger över våra vägar, då kommer snöplogen. Och vad gör snöplogen? Jo, den ”banar väg” genom att röja bort snön, så att bilarna kan komma fram.
”Bereden väg för Herran, berg sjunken, djup stån opp”, sjunger vi ofta i adventstid. Om bergen sjunker ner och djupen höjer sig, då blir vägen jämn och fin. Då är det lätt att ta sig fram på den.
Att bana väg för Herren är alltså att göra det lätt för Herren att komma fram. Och Herren, det är Jesus Kristus.
En som banade väg för Jesus var Johannes döparen. Han var profet, och han hade av Gud fått veta att den Messias som Israels folk väntade på skulle komma under hans livstid.
Johannes var jämngammal med Jesus, och de var nära släkt med varandra. Men de kände inte varandra, eller åtminstone visste inte Johannes att det var hans släkting som var Messias. Johannes ”vistades i öde trakter till den dag då han skulle träda fram inför Israel”, står det i Lukasevangeliet (Luk 1:80). När tiden var inne gick han till Jordanfloden, och började predika för folket att de skulle omvända sig och göra bättring. Allt folket lät döpa sig av Johannes, och när Jesus också kom dit och ville bli döpt, då förstår Johannes att Jesus är den han har blivit sänd att bereda vägen för. ”Jag kände honom inte,” säger han då, ”men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig: ’Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande.’ Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde.” (Joh 1:33-34)
Om Johannes står det så här i Johannesevangeliets första kapitel:
”Han ska få många i Israel att vända tillbaka till Herren, deras Gud. Och han ska gå före honom med Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till deras barn och ge de ohörsamma ett rättfärdigt sinne, så att Herren får ett folk som är berett.” (Luk 1:16-17)
Låter orden bekanta? Vi hörde dem för en stund sedan, i dagens gammaltestamentliga text. I Johannes döparen uppfylldes orden i profeten Malakis förutsägelse om Messias.
Det var ett mycket speciellt uppdrag Johannes fick. Han skulle leva ett mycket speciellt liv, och han skulle göra och säga mycket speciella saker. Han liknar på många sätt Gamla testamentets profeter. Men när Jesus kom tog profeternas tid slut. ”Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes” (Luk 16:16), skriver evangelisten Lukas.
Johannes budskap gäller än. Men vi behöver inte bli som han, och bana väg för Herren på samma sätt som han gjorde.
När Jesus vandrade på jorden med sina lärjungar sa han till dem att han skulle lämna dem, och sedan komma tillbaka igen. Han sa inte när han skulle komma, men han uppmanade dem att vara beredda. Han kopplade då ihop sin återkomst med upprättandet av Guds rike.
Varje gång vi ber Herrens bön säger vi orden ”tillkomme ditt rike”, eller ”låt ditt rike komma”. Vi ber att Herren ska komma med sitt rike, och antyder på det viset att vi vill vara med och bereda vägen för honom.
Ibland undrar jag om vi verkligen är medvetna om vad det är vi ber om. Vad var det nu det stod i den gammaltestamentliga texten vi läste nyss?
”Se, jag sänder profeten Elia till er innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer. Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till fäderna, så att jag inte viger landet åt förintelse då jag kommer.” (Mal 4:5-6)
Herrens stora och fruktansvärda dag…
Vi som har en tro på Jesus ser fram emot att han ska komma tillbaka. Vi pratar om hur bra det ska bli då, när Gud har gjort slut på det onda i världen. Aposteln Petrus, som var lärjunge till Jesus och kände honom och hans budskap väl, skriver i sitt andra brev om ”dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta” (2 Petr 3:12). Det låter ju inte som en trevlig dag, precis.
När Jesus kommer tillbaka ska han göra slut på ondskan i världen. I Uppenbarelseboken, den allra sista boken i Bibeln, står det om den tiden, och vad som ska hända då.
Men nu börjar det bli avancerat, det här. Så jag ska inte gå in på allt vad Uppenbarelseboken innehåller. Det är ganska svårt att begripa sig på. Jag gör bara en kort, mycket kort, sammanfattning: Gud kommer att göra slut på det onda. Det goda kommer att segra. Gud kommer att förnya vår värld, och sedan kommer den bara att innehålla det som är gott. Hängde ni med? Jag tar det en gång till: Gud ska göra slut på det onda. Det goda ska vinna. När Gud förnyar vår värld kommer den bara att rymma det som är gott.
Det är inte bara i Uppenbarelseboken det står om det här. Faktiskt hittar man samma budskap i nästan varenda bok i Bibeln.
När jag tänker på det här, då tänker jag att ett sätt att bereda vägen för Herren Jesus är att på allt sätt försöka sprida det goda här i världen. Ju mer som är gott, desto mindre ont finns det plats för. Och då finns det inte så mycket ondska för Jesus att göra slut på. För att gå tillbaka till den gammaltestamentliga texten igen, så skriver Malaki om att ”vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till fäderna” (Mal 4:5), så att Gud inte skulle behöva ”viga landet åt förintelse”. Kanske det går att bana väg för Herren på det viset? Om vi gör allt vi kan för att sprida det goda i världen?
Man brukar säga att advent handlar om att Jesus kommer till oss tre gånger. Första gången kommer han till jorden och blir människa. Det är det som julen handlar om. Tredje gången kommer han för att upprätta sitt rike på jorden. Det läser vi om i Uppenbarelseboken.
Den andra gången, då kommer han till våra hjärtan. Inte bara en gång för länge sen. Inte bara någon gång i framtiden. Utan just nu. Han kommer till alla människor, överallt, hela tiden. Han kommer till oss, här i Håbols kyrka denna tredje advent.
Och tur är väl det! För hur mycket vi än försöker kommer vi aldrig att lyckas ta bort det onda från vår värld. Inte med våra egna ansträngningar. Det är bara Gud som kan lyckas med det.
Och det är nu det blir intressant på riktigt, tycker jag.
Vi behöver inte bli som Johannes döparen. Så skönt!
Vi kan inte utplåna ondskan i världen. Så tråkigt!
Men vi kan låta Jesus komma in i våra hjärtan.
Och genom att vi låter Jesus komma in i våra hjärtan kan han förvanda oss till att vilja det goda. Till att inte svara med hat eller hot när vi möter hat och hot i livet. Till att vilja se det bästa i våra medmänniskor, oavsett vilka de är. Till att längta efter den dag då det goda ska segra, därför att Gud återupprättar vår värld.
Och när vi låter Jesus komma in i våra hjärtan, då bereder vi vägen för honom till andra människors hjärtan, därför att de ser vad som händer med oss när Gud får finnas i våra liv och påverka oss.
Vi ber.
Tack, Jesus Kristus, för att du blev människa för vår skull.
Tack för att du gick i döden för vår skull.
Tack för att du övervann döden för vår skull.
Tack för att du en dag ska göra slut på all ondska.
Öppna våra hjärtan för dig, så att vi på det viset får vara med och bereda vägen för dig.
Amen.
(Mal 4:4-6; 2 Pet 1:19-21; Matt 11:12-19; Ps 146:3-9)