Att få vara Guds barn…
Att få vara Guds BARN!
med samma tanklösa
förtröstan,
utan en tanke på
att Far skulle kunna tappa mig
när han bär mig,
utan en tanke på
att Far skulle kunna glömma mig
och gå ifrån mig,
utan att misstänka Far
för att vilja mig annat än gott.
Inte Far, inte!
Han skulle aldrig
kunna tappa
eller glömma
eller skada.
Han skulle aldrig!
För han älskar mig.
När det gör ont i mig
gör det ont i honom.
När jag blir ledsen
blir han ledsen.
Vi sitter ju ihop,
delar samma Ande
samma blod,
jag är en med-lem i hans kropp.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem: