När du ber Gud om förlåtelse, vad ber du då om förlåtelse för?
Jag brukade be om förlåtelse för att jag var som jag var. Jag tyckte inte om mig själv, och förutsatte att ingen annan tyckte om mig. Inte Gud heller. Att Gud älskade mig betydde ingenting för mig. Han älskade ju alla lika mycket, och för mig betydde det att hans kärlek inte var något värd.
Men jag hade fel.
Jag jämförde Gud med olika människor, som hade burit sig illa åt mot mig, människor som sa att de älskade mig. Men det var en bakvänd jämförelse.
När människor älskar många lika mycket kan det betyda att de bara tycker om dem, inte verkligen älskar dem. För vi människor har inte kapacitet att älska många. Tycka om. Ja. Tycka mycket om. Ja. Men älska, älska no matter what? Nej, det klarar vi inte.
Så när jag försökte föreställa mig att Gud älskar alla människor lika mycket, då blev det bara ”tycker om”.
Men Gud är inte som vi. Gud KAN älska alla, verkligen älska var och en av oss, bara för att vi finns till. Hans kärlek är så oändligt mycket större än vår kärlek. När vi älskar någon, då är det bara som en blek kopia, en skugga, en liten snutt av den kärlek som Gud älskar med.
Vi människor älskar ofta för vad någon gör, eller hur någon är. Om den vi älskar sviker oss, eller inte älskar oss tillbaka, då minskar ofta vår kärlek till den personen.
Därför är det svårt för oss att riktigt fatta att Gud kan älska oss, var och en av oss, oavsett vad vi gör, oavsett vad som händer. Att han älskar oss, att han älskar dig, och mig, bara för att vi finns till.
Men det kan Gud. Och det gör Gud.