Går du (också) och bär omkring på en massa inre skräp? Saker som du har tänkt, sagt eller gjort som du vet var fel? Kan det rentav vara så att du inte riktigt kan, eller vågar, närma dig Gud, för att du har det där skräpet i ditt inre?
I så fall kan du släppa det nu. Du kan lämna över det till Gud, tala om att du vet att det var fel, och att du ångrar dig. Och sedan gå vidare i livet, utan allt det gamla skräpet.
Så enkelt är det.
Vi människor har så svårt att fatta det, fatta att det inte är svårare än så. Varför skulle vi annars hitta på så mycket som vi tror att vi måste göra för att få förlåtelse? Vi tänker att vi behöver ”göra” något också. Goda gärningar, kanske. Eller botgöring av olika slag. Men förlåtelsen är gratis, och ögonblicklig.
Visst kan vi ibland också behöva göra någonting. Gottgörelse, kallas det visst. Göra det vi kan för att ställa tillrätta det vi har ställt till för andra människor. Inte för att Gud ska kunna förlåta, för när vi ber om förlåtelse är det redan klart. Men för att vi gärna också kan försöka bidra till att göra världen till en bättre plats att leva i.
Kan det verkligen vara så enkelt?
Ja, det kan det, och det är det.
Fråga rövaren på korset bredvid, så får du höra!