Varje gång jag sätter mig ner för att skriva här på min blogg tänker jag att ”idag ska jag skriva om någonting som är enkelt och okomplicerat”. Men nästan varje gång märker jag att det jag vill skriva om inte alls är ”enkelt och okomplicerat”. Jag vill dela med mig av min tro och av vad jag har tänkt och upplevt som har med min tro att göra. Och för den som har liknande tankar och upplevelser som jag kan det förefall vara ganska självklart, det jag skriver. Men allting går också att vända och vrida på, och se på tusen olika sätt.
Idag ville jag bara skriva ”Gud är god”. Men så insåg jag att det inte är en självklarhet vad jag menar med det. Vad innebär det att Gud är ”god”? Och vem är Gud, egentligen?
Du som läser det här kanske inte alls upplever att det finns en Gud som är god. Kanske det har hänt dig saker i livet som du tycker vittnar om motsatsen.
Jag har också upplevt en hel del som skulle kunna tolkas som att Gud inte alls är god, om han ens finns. Men hela tiden har jag kommit tillbaka till en sorts grundtanke, och det är att Gud finns, och att Gud trots allt är god. God i betydelsen att han vill mig (oss) väl. Inte god i betydelsen att han ger mig allt jag vill ha, eller att han ”curlar” mig.
Jag hoppas att du också kan få komma dit, till en upplevelse av att det finns en som har goda tankar om dig. En som är över, under och runt omkring både dig och oss allihop. En som vill att du och vi allihop ska finnas, och som har en god avsikt med det liv vi delar med varandra.
En som jag kallar Gud.