En av de allra mest uppskattade delarna av Svenska kyrkans gudstjänster är välsignelsen:
”Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.”
Att välsigna någon betyder att be om Guds beskydd för den personen, alltså att önska hen allt gott.
Genom att det är Gud som ombeds bevara och beskydda personen får bönen, önskningen, en särskild styrka.
I Svenska kyrkan är det bara prästen som använder välsignelsen i den ursprungliga formen. När någon som inte är präst läser välsignelsen byts ”dig” ut mot ”oss”.
Ursprunget till välsignelsen finns i Fjärde Moseboken i Bibeln, där Moses bror Aron, som var överstepräst, och hans söner, fick som uppdrag av Gud att välsigna folket. Därför kallas den för ”den Aronitiska välsignelsen”.
Men även om prästen har fått det särskilda uppdraget att välsigna församlingen i gudstjänsten så kan vem som helst be om Guds välsignelse, över sig själv eller över någon annan.
När bad du om Guds välsignelse senast?
Gud, välsigna mig och bevara mig.
Låt ditt ansikte lysa över mig och var mig nådig.
Vänd ditt ansikte till mig och ge mig din frid.
Amen. Tack!