Idag läste jag i Bibeln om Sodom och Gomorra, två städer som var så fyllda med ondska att Gud valde att utplåna dem. Du kan läsa om dem här: 1 Mos 19:1-29
Änglarna i berättelsen varnade Lot, och sa att han inte skulle se sig tillbaka när han flydde från städerna som förintades. Men hans hustru, som för övrigt inte nämns vid namn, vände sig ändå om. Då förvandlades hon till en saltstod.
Har detta hänt i verkligheten? Oavsett vad vi tror om det så kan vi lära oss någonting om berättelsen om Lots namnlösa hustru. Att se tillbaka på sådant vi har lämnat bakom oss kan ibland göra oss ”salta”. Vi brukar prata om att gråta över spilld mjölk, att ångra någonting som vi inte längre kan göra någonting åt. Ser vi tillbaka på händelser i våra liv med en fruktlös önskan att de hade varit annorlunda, att vi eller andra hade gjort på annat sätt än vi eller de gjorde, då fastnar vi lätt i den känslan. Vi blir till en saltstod, och kommer inte vidare.
Du kanske har hört uttrycket ”Gårdagen är förbi, morgondagen har du inte sett, men idag hjälper Herren? Lägg det förflutna i Guds händer, se fram emot morgondagen med hoppfull förväntan, och gör idag vad du faktiskt kan göra. Det mår du bäst av.
(Berättelsen om Sodom och Gomorra börjar egentligen redan här: 1 Mos 18:16-33. Men det är en annan historia.)