Varför vill jag vara präst? Det är både lätt och svårt att svara på den frågan. Om jag vill göra det enkelt för mig svarar jag: För att Gud vill det.
Egentligen är det den enda anledningen. Jag skulle inte vilja vara präst om inte Gud också vill det.
Det svåra ligger i att försöka förklara hur jag vet att Gud vill att jag ska vara präst.
Jag har inte fått någon skriftlig kallelse från Gud som jag kan visa upp, där det står att jag ska vara präst. Det är snarare en inre upplevelse. Gud har på olika sätt gjort klart för mig att han vill att jag ska vara präst. När jag rör mig i den riktningen känns det bra inuti mig. När jag rör mig åt något annat håll känns det inte bra inuti mig.
Det är alltså det enkla svaret.
Fortsättning följer.
Alla har väl sina anledningar. Jag är inte präst men skulle mycket väl kunna se mig ta den vägen i livet, men nu är jag lite för gammal och, rent krasst, har jag inte råd. Men jag tycker svaret att det är för att Gud vill det är spot on. För egen del skulle jag känna någon form av känsla av att utifrån min tro, mina egenskaper, mina erfarenheter och mina kunskaper kunna hjälpa mina medmänniskor på olika sätt. Och jag tror att Gud ligger bakom det och skulle se en roll för mig som präst. Men nu blir det att jag får göra det på andra sätt.
Tack för din kommentar, Magnus. Helst skulle jag vilja svara ”det är aldrig för sent”, men när det gäller att utbilda sig till präst blir det trots allt till slut för sent för just det. Dock är det aldrig för sent att tjäna Gud och betjäna sina medmänniskor.