Jag har skrivit om Jesusbönen här på min blogg.
Att Jesusbönen är bra som påminnelse om vad jag tror på.
Att den hjälper mig att hålla mig nära Gud.
Att den är ett sätt att ”be ständigt”.
Att den är en god ”helig vana”.
Men också att Jesusbönen ibland kan bli ett hinder, om bönens ord blir viktigare än min personliga kontakt med den som orden är riktade till.
Jag fortsätter att påminna mig själv, varje hel timme, att jag vill höra till Gud. Och även om jag inte alltid verkligen ber med Jesusbönen ord så märker jag att min vana att stanna upp varje hel timme är en värdefull påminnelse om att jag behöver en andningspaus.
Att jag behöver rikta min blick uppåt i stället för neråt eller inåt, som jag ofta gör.
Hur är det med dig, tar du paus när du behöver det?
.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem: