Ibland, i slutet av något inlägg, skriver jag ”Jag skriver mer om det här i morgon”, eller någonting liknande.
Men ”i morgon” kanske kommer och går, liksom nästa dag, och nästa dag, och nästa dag igen, innan jag skrivet fortsättningen på min tankekedja. Så det som var ”i morgon” för några dagar sedan blev i stället ”idag”.
Det påminner mig om hur Gud ser på tiden. Eller, hur jag tror att Gud ser på tiden.
För dig och mig är tid någonting som kommer och går. Även utan att någon klocka tickar, mäter och räknar, passerar tiden förbi, utan uppehåll.
När någon dör säger en ibland att hen ”går ur tiden”, eller ”går hem till Gud”. Och det står i Bibeln att för Gud ”är en dag som tusen år och tusen år som en dag”.
Jag tänker mig därför att Gud inte är bunden av tiden, som vi är. Jag tänker mig rentav att Gud liksom ”ser” tiden, all tid, samtidigt.
Fråga mig inte hur det är möjligt. För oss är det ju inte möjligt, bara för Gud.
Ja, jag tycker alltså att det är intressant att tänka på det, fastän jag inte riktigt kan förstå det. Jag tycker att det förklarar en hel del.